LillaFrökenIvan20080403
Nu är jag i GBG igen med musiken. Jag ville verkligen inte åka hemmifrån! Tänk att Pyttelilla Ivan är två och en halv vecka nu.
Det som är intressant när man försöker vara lyhörd inför sina barn, så kan man snabbt märka att de ofta tycker ganska annorlunda än en själv. Frågan är då om man ska vara envis och envetet hävda sin egen åsikt, eller om man faktiskt ska beakta individens eget tankemönster.
Självklart ska en förälder eller vuxen bejaka den egna individen, säger alla. Men ska man det och hur långt ska man det? Ska man sätta regler för den vuxnes bekvämlighet eller ska regler sättas för att barnet ska växa och bli en stark och självständig individ. Bekvämlighetsregler kan ju lätt få motsatt effekt.
Varken jag eller min kära är överförtjusta i namnet Ivan. Men redan efter sex veckor i magen så kom Ivan på att han heter Ivan, utan att jag eller min kära visste kön på barnet. Kodordet för vår graviditet blev LillaFrökenIvan i ett försök från mig att hitta ett könsneutralt namn.
När han föddes och vi såg att det var en gosse så fick han heta PytteLillaIvan. Nu har han bestämt vad han ska heta. Han ska heta Stig, Ivan, Skog i förnamn och tilltalsnamnet blir Ivan. Vad gör man inte för att göra sina barn till viljes.
Tilläggas ska att min käras släktingar i Polen förfasas över detta namn. ”Ivan den förskräcklige” säger dom, ”tänk på att namnen formar individen!” Jag säger att han är reinkarnerad och kommer bli känd som ”Ivan den Fantastiske” för att göra bot på tidigare snedsteg. Alla förtjänar en andra chans, även när man inte följer uppsatta bekvämlighetsregler.
Snart ska jag berätta om kolik…

No comments:
Post a Comment