Goda kretslopp och Onda cirklar

Familjeekonomi kan vara ganska intressant särskilt när den ena parten får 80% av en landstingslön och den andra parten frilansar inom musikbranschen. Vi är definitivt vana vid att det går upp och ner, och vi är vana vid att tillvaron är lite osäker men då var också alla omkostnader mindre.

”Det är inte höga inkomster du blir rik på, det är låga utgifter”

Det har min pappa sagt till mig ända sedan jag var liten, (nej, inte smålänning, norrlänning) och det ligger något i detta. Så hur gör man då i vår överdrivet kommersiella västvärld där vi ska ha en standard som kungen i en mindre diktatur avundas. Ja de regerande just nu säger att vi ska äga vårt boende och det är nog en jättebra idé för alla som får lån och kan slanta upp handpenning och sedan tycker att det är jättekul att underhålla och försäkra sitt boende. Sedan finns det dem som vill hyra och då byggs det finafinafina områden av privata bolag där de selekterar hårt vem som ska bo där. När det ändå passerar ”fel” folk genom nålsögat då lägger de in ansökan till hyresnämnden om att höja hyrorna mellan 30-70% med hänvisning att de kommunala bostäderna saknar motsvarighet. PIFF PAFF! Helt plötsligt är det billigare att äga sitt boende.

Menmenmen, säger vän av ordning. ”Du sa ju innan att alla kanske inte får lån eller har sin handpenning!”

Då har vi ju de fina kommunala ”gettona” där alla kan bo. Men även där försöker styrande politiker sälja ut lägenheterna och så snart de har lyckats med detta så har de lyckats med tricket att avreglera hyresmarknaden och slopa hyrestak, etc. Smart drag.

Så vad händer då?
Landsbyggden kommer kanske åter befolkas. Avfolkningsorterna kommer få ett uppsving av människor som köper små hus i skogen. Skaffar en get och en gris, odlar sin potatis och morötter och har några höns. De kanske tänker ekologiskt och har en kompost för hushållssopor, mulltoa som de gödslar odlingarna med och från den onda egoistiska cirkeln har vi fått goda humana kretslopp. Det nya informationsbondesamhället är här!

I hyreshöjningens mecka och bostadsrättens paradis står en ensam hund och ylar mot den tysta himlen.

Tid att kontemplera.

Jag har varit sjuk… det är inte kul!
Men när man är sjuk finns tid att kontemplera, fundera på saker som jag annars prioriterar bort för att försöka hinna med sen. Problemet är bara att det där sen aldrig verkar dyka upp. Stig Ivan Skog som ni ser på bilden här ovan har intagit en fin tänkarpose, synd att jag inte kan fråga honom vad han tänker på och förstå hans svar fullt ut. Då slår mig en annan tanke!

Kan man förstå någon fullt ut, finns det i vår verklighetsuppfattning att förstå sin nästa fullt ut? Innan jag träffade min kära så skulle jag direkt svara nej, men idag är jag osäker. När vi lärde känna varandra så avverkade vi allt sådant som jobb, karriär, politik, etc. sist (vet ärligt talat inte om vi gått igenom det så noga ännu heller).

Det vi fördjupade oss i var det emotionella det magiska i vad ett ord betyder för henne som enskild och för mig som enskild. Och detta att be någon berätta vad ett enda ord betyder för någon kan ge en så otroligt mångfacetterad bild av en person. Man får med fantasin, språkbruk, erfarenheter, empati, etc.

Så lärde vi känna varandra och vi vet fortfarande inte vad den andra ska bli när den blir stor.
Undrar om Ivan vet…

Kurs för att ta ut kursen

PytteLillaIvan 2008-04-04
Det är lätt hänt att regler som är för hårda eller finns utan anledning, när människor är små, följer med upp i åldern. Om en människa alltid har blivit styrd åt något håll så kan det senare bli mycket svårt att lita på sin egen kurs i livets vandring.

Men skolan praktiserar det för att ”få en hållbar skolgång” och se så många som inte passar in i det systemet. Vi vuxna praktiserar det för att ”slippa onödiga argumentationer” när vi är trötta efter jobbet.

När ett barn är nyfött då säger den vad den vill ha. ”Skriiiiik” (Jag vill ha mat), ”Skriiiiik” (Jag har bajsat), ”Skriiiiik” (jag vill vara nära någon). Då bejakar vi detta beteende och vänder ut och in på oss för att tillgodose.

Men när sedan barnet blir större och säger ”varfördå”, ”jag vill inte”, Nu vill jag…”, etc, etc. Då verkar det som vårt tidigare outsinliga tålamod är borta och svaren blir korta, uteblir eller så formas det någon obegriplig regel kring frågan för att den inte ska komma upp igen.

Då, i detta tillkommer också ordertaktiken. ”Gör det”, ”tyst nu”, ”nu ska vi vara glada”, ”ajaj”, ”Sluta kladda”. Jag tänkte på detta när jag hade en dialog med en av mina bästa vänner, personen sa till mig:

”jag skulle vilja att någon berättade för mig vad jag ska göra.”
Du har ju någon som kan tala om det för dig, Du måste bara lyssna mycket noga och hitta rummet med tystnaden för att höra riktigt bra
Den någon är DU!
Du har någon hos dig hela tiden. Du har dig själv. Du är den som vet bäst vad du ska göra.

Och där inne i dig finns också alla andra som satt spår i ditt liv. Det är det du ska lyssna på. Inte vad de har sagt utan hur de fått dig att känna. I detta försöker du finna ditt tysta tomma rum och där kan du höra vad du själv säger.
Det är ingen enkel uppgift, men ge inte upp

”Men vart börjar jag?”
Du har redan börjat, genom att söka olika vägar till ditt rum där du kan höra dig istället för omvärldens förmaningar. Fortsätt sökandet och ge inte upp. Pröva nya vägar ensam och i grupp, men fastna inte i relationer som drar tillbaka dig till början

Man kan ha en relation och ändå utvecklas om man låter varandra vara som man är och inte försöker döda sökandet hos individen. Om man befinner sig hos någon som vill koppla en och drar en tillbaka, ta av dig kopplet och gå. smärtan är bara tillfällig, smärtan är bara ovanan att inte ha koppel på sig, ovanan att det inte finns någon som drar dig åt rätt/fel håll. Men det bästa är att du lyssnar på dig, som du faktiskt gör mer och mer nu... men du kan ske inte ser det just nu. Men förändringen finns där

Två deviser att bära med sig:
Lyssna på dig själv och var lyhörd för andra.
Du bär inom dig svaret på alla dina frågor.

Jag säger sånt du redan vet. Ibland behöver man bara bli påmind.
Minns också att man kan vinkla allt åt olika håll. Det gäller bara att välja vilken väg man vill vara på, den ljusa eller mörka, den givande eller tagande, etc, etc.

Sen kan man gömma mycket osäkerhet bakom humor, jag använde mig av det där jag var liten och det har nog alla gjort, mer eller mindre. Men jag har kommit på nu att det är skönt att snart vara 37. jag känner mig nästan aldrig osäker längre
Livet rullar vidare i kolikens töcken…

Regler eller Regla dörren

LillaFrökenIvan20080403
Nu är jag i GBG igen med musiken. Jag ville verkligen inte åka hemmifrån! Tänk att Pyttelilla Ivan är två och en halv vecka nu.

Det som är intressant när man försöker vara lyhörd inför sina barn, så kan man snabbt märka att de ofta tycker ganska annorlunda än en själv. Frågan är då om man ska vara envis och envetet hävda sin egen åsikt, eller om man faktiskt ska beakta individens eget tankemönster.

Självklart ska en förälder eller vuxen bejaka den egna individen, säger alla. Men ska man det och hur långt ska man det? Ska man sätta regler för den vuxnes bekvämlighet eller ska regler sättas för att barnet ska växa och bli en stark och självständig individ. Bekvämlighetsregler kan ju lätt få motsatt effekt.

Varken jag eller min kära är överförtjusta i namnet Ivan. Men redan efter sex veckor i magen så kom Ivan på att han heter Ivan, utan att jag eller min kära visste kön på barnet. Kodordet för vår graviditet blev LillaFrökenIvan i ett försök från mig att hitta ett könsneutralt namn.

När han föddes och vi såg att det var en gosse så fick han heta PytteLillaIvan. Nu har han bestämt vad han ska heta. Han ska heta Stig, Ivan, Skog i förnamn och tilltalsnamnet blir Ivan. Vad gör man inte för att göra sina barn till viljes.

Tilläggas ska att min käras släktingar i Polen förfasas över detta namn. ”Ivan den förskräcklige” säger dom, ”tänk på att namnen formar individen!” Jag säger att han är reinkarnerad och kommer bli känd som ”Ivan den Fantastiske” för att göra bot på tidigare snedsteg. Alla förtjänar en andra chans, även när man inte följer uppsatta bekvämlighetsregler.

Snart ska jag berätta om kolik…

HURRRRAAA!!!

Äntligen!
Klockan 13:30 gick vattnet
Klockan 14:00 var vi på förlossningen
klockan 15:45 började hon krysta
Klockan 16:23 Var Pyttelilla Ivan född

Pojke
3700 G
51 cm
Född: 20080317 kl 16:23
Stjärntecken: Fisk

Mycket stollt far!
2008-03-18

Vem har dragit ur proppen?

LillaFrökenIvan 2008-03-14
WOW! Slemproppen gick inatt. Den kan i och för sig gå flera dagar innan själva förlossningen men detta betyder ju att det verkligen snart är dags. Tänk om LillaFrökenIvan blir född den 21 mars. Då skulle Hen bli till i skogens energi under fullmånen och bli född under påsken i fullmånens sken, det blir mycket energier i den personen.

Det har ju som bekant varit en del att stå i och jag och min kära pratade om att det kan kanske vara bra att meditera för att finna sin inre harmoni och bli stärkt av sin egen kraft. Men jag frågade mig NÄR ska vi göra detta? Givetvis fick jag svaret att det får man ju planera in och tanken kom till mig genast.
07:00 Vakna
07:15 väcka barn
07:30 toalett och frukost bestyr
08:20 barn till skolan
08:30 plocka undan frukost
09:00 Jobba
12:00 Lunch
13:00 Jobba
16:00 Skapa ett inre lugn och Meditera!
17:00 laga mat
18:00 Äta
19:00 kvällsbestyr
20:30 Lägga barn
21:00 Avlida

Det hela känns ju mycket enkelt.
Visst säger vän av ordning, digert schema men i sanning så har du ju hittat en timme.

Men hur finner man lugnet idag? Om jag åker ut i skogen för att finna lugnet så hör jag ändå bilarnas hummmmmmm. Och kommer jag väl ut i skogen så är jag så uppe i varv att det blir omöjligt att hitta ett lugn inom mig.

Idag läser vi kapitel mars psalm tisdag verserna kvart över tolv och fjorton noll noll. Almanackan vår tids bibel. Mannon vår tids gud.

Vi lägger så mycket tid på att skaffa oss det vi behöver att vi har slutat se vad vi egentligen behöver.
Och snart kommer LillaFrökenIvan och tvingar oss att ta det lugnt.
2008-03-14

Äganderätt

LillaFrökenIvan 20080307
Intressant hur vårt språk förändras och detta under så kort tid. Jag gjorde ett inlägg i en blogg om ägandefrågor i kärlek (kan man säga) citat från inlägg:

Kärlek är att inte äga. Att äga någon är att bedriva slavhandel Slavhandel är enligt lag förbjuden Lagar är till för att överträdas Överträdelse beivras med straff Straffet kan vara en black om foten Att vara black betyder att man är pank Att vara pank är att inte äga Kärlek är att inte äga.

Blogginlägget kretsade kring uttrycket ”äger”. Exempel: ”Foppa äger” om han spelar bra och följaktligen ”suger” han om han spelar dåligt. Personligen tycker jag att det är ett underligt uttryck, men kul att leka med.

Jag fick ett glimrande svar på ovanstående kommentar:
”Motsatsernas paradox.
Kommentarsvar till lilla fröken ivan och ovanstående svar: Enligt mina barns lexikon och allmän skolgrammatik nuförtiden är motsatsen till "äger" inte att vara fattig utan, "suger". Om Kärlek inte är att äga, så..?”

Det tyckte jag var riktigt kul!

Jag fick också ett svar av blogginnehavaren:
”Stiligt visserligen - men helt fel! =)
Jag är tveklös helt ägd av mina barn till exempel och det är som det ska vara. Man kan äga utan att köpa - det är bättre att få! Jag har fått Er! =)”

Jag tror att barnen väljer sina föräldrar med utgångspunkt i vad de måste lära sig och gå igenom i detta livet. Jag har många gånger försökt bortförklara detta men kommer alltid tillbaka till samma slutsats. Misslyckades man med något förra gången behöver man andra förutsättningar och hinder denna gång för att utföra det man är satt till att utföra.

Ägande i alla former är egentligen bara ett substitut för att vi inte har hittat vår rätta väg. Och tittar jag på allt skräp som jag har samlat på mig är jag verkligen ute och cyklar. Om man har fått något av någon så klassas även detta som ägande och äger man en människa så är väl detta slaveri?

Om vi någonstans kan enas kring ovanstående så måste detta innebära att vi inte äger våra barn och de äger inte oss. Vi har mötts för att vi har något viktigt att lära av varandra och inte för att i görligaste mån kontrollera varandra. Det är när vi slutar att lyssna på varandra som det blir tokigt, istället ska vi kanske försöka förstå varandra från den andres förutsättningar utan prestige och utan tro att den andra har baktankar.

”Jag är rädd!”
”Det finns inget att vara rädd för! Sov nu!”
”Men det är läskigt”
”Det är samma rum som du hade när det var dag!”
”Jag är ändå rädd!”
”Jag tänder i hallen så får det vara bra sen, sov nu!”

Eller:
”Jag är rädd!”
”Oj då, vad är du rädd för?”
”Jag tror att det finns läskiga saker där det är mörkt”
”Jaha, vad är det för läskiga saker?”
”Monster!!”
”Monster? Får dom plats här inne i ditt rum?”
”JA!.... Små monster!”
”hum, är du rädd för små monster? Är du säker på att dom är dumma?”
”JAAA!!! För dom ser läskiga ut!!!”
”Är man elak för att man ser konstig ut?”
”mmmmm ja… det är man väl??”
”Man kanske blir ledsen om alla tycker man ser konstig ut och är man ledsen kan man ju bli arg, det brukar ju du också bli när du är ledsen. Och om man ser annorlunda ut och samtidigt är ledsen så kanske vi tycker att den personen är farligare än den egentligen är. Dina monster kanske bara vill ha en kram och få lite snälla tankar?”
”Tror du verkligen det?!”
”Det tror jag. Tror du att du kan sova lite?”
”mmm… kanske.”
”vad skönt för dig, jag är här utanför. Ropa om du vill något.”

Visst det tar lite mer tid att försöka förstå varandra. Men vad har vi så bråttom till! Lets dance?

Och snart, snart, snart… ska vi föda
2008-03-07