Hit och dit och hit igen!

Jaha, då sitter jag och väntar på en flygplats igen. Det är otroligt vad vi rör på oss och var gång jag ska flyga känner jag mig illa till mods. Inte för det faktum att jag ska upp i luften och saknar egna vingar, utan för jag tänker på alla skogar och vatten vi flyger över och släpper ut våra gifter för att vi snabbt ska kunna ta oss kors och tvärs över vår jord i jakten på ”fame & fortune”.

Visst kan man köpa utsläppsrätter, men det gör väl inte utsläppet mindre. Utsläppsrätter är väl bara ett sätt för oss att kunna fortsätta se våra barn i ögonen. Robert Broberg sjöng på 70-talet ”… Att ha det taskigt med sig själv i Paris, är det samma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm. Du kan aldrig resa bort från dig själv.” Jag tror den längsta resa vi har att göra under vår levnad är resan till oss själva.

Nu när jag sitter här och väntar på att få gå ombord på den flygande maskinen känner jag hur otålig jag är på att komma hem. Hela min kropp vibrerar efter min familj efter fem dagar i Finland, tur att SkyPe finns annars hade jag varit en mycket fattigare man.

Min resa är på väg, jag tror mig ha hittat min rätta kompassriktning. Den var svår att ställa för den låg exakt mitt emellan flera riktningar och då måste man hitta rätt kompass som kan visa att två vägar leder åt samma håll. Jag tackar min älskade för att hon hjälpte mig att se klarare och jag tackar alla våra barn för att de hjälper mig att se starkare.

Och snart ska vi verkligen föda…
2008-03-02